Ansvarsfullhet i Raseborgs språkpolitik

Med SFP (Filip Björklöf & Tina Nykänen, VN 25.6) i spetsen strävar man att i Raseborgs finskspråkiga skolor inför ett språkprogram där alla från första klass skulle läsa obligatorisk A1-svenska.  Då de dessutom framkastar att A1-engelskans svaghet är att blott 40% av de som läser språket väljer A2-svenska, så står språkprogrammets syften i öppen dager: Språkprogrammmet är ett rent svenskt program.

Programmet försöker man stötta med statistik: Emedan 90% av de som läser A1-svenska tar A2-engelska, men av att de som läser A1-engelska väljer blott 40%  A2-svenska visar enligt Björklöv att tidiga studier i svenska vore synnerligen viktiga för att befrämja inlärningen av språk. Slutsatsen är tyvärr fel. En sanningsenligare slutsats är att av de som hade valmöjlighet önskade 60% att inte välja A2-svenska. Detta faktum förbättras inte med en obligatorisk svenska lika litet som det kan förbättra det svenska språkets ställning. I synnerhet då det enda - och helt obegripliga - argumentet synes vara av typen: då A2-svenska väljs av 40% borde svenskan göras till ett för alla obligatoriskt A1-språk.

De som i sin tur läser A1-svenska är i praktiken tvugna att ta A2-engelska för att klara sig nuförtiden. En del av dem skulle förvisso redan välja A1-engelska om det vore möjligt (vilket det inte är i Ekenäs). Modellen med tvångssvenska presenteras också som ett gott stöd för utvecklingen av ett andra hemspråk i tvåspråkiga familjer där det ena språket huvudskligen används i hemmet. På den finskspråkiga sidan finns det endast ett fåtal sådana barn och frågan löses troligtvis bäst genom valfrihet.

 Den alternativa modellen kritiseras av Björklöv därför att den inte skulle "ge fullständig valfrihet”, fastän valfrihet saknas totalt i den modell som han föreslår! Det väsentlig är dock att fastän språkalternativen finns i olika skolor, så är det alltid möjlig att välja en sådan skola där det önskade språket finns att tillgå. Då Björklöv framhåller att det i en tvåspråkig miljö är viktigt att förstä varandra, borde man också förstå olika behov i en vidare bemärkelse och inte enbart koncentrera sig på det svenska språkets ställning.

 Tyvärr förfaller Björklöf också till en intellektuel oärlighet när han börjar stämpla motparten för fiske av politiska poäng. Enligt min uppfattning är det i politiken inte fråga om lösa poäng utan fråga om att göra ansvarsfulla beslut. Dessa belut berör många barn och de har stora ekonomiska verkningar om man beaktar in- och utflyttningen. Raseborgs språkprogram skall inte föras vidare baserat på obefintliga grunder och fanatiska åsikter.

Miikka Soivio

Samlingspartiet i Raseborg, ordförande
Medlem av Samlingspartiets förbundsfullmäktige