Stadens strategi betonar tvåspråkighet, men
med denna förevändning bör man inte beröva de finskspråkiga deras rättighet att
välja engelska som A1-språk. De planerade förändringarna i språkprogrammet
berör nårmast de finskspråkiga skolorna: där skulle man i fortsättningen börja
med svenska i första klass som ett för alla obligatoriskt A1-språk. Faktum är
att ett enspråkigt barn blir inte tvåspråkigt fastän valfriheten skull
försvinna.
Om vi på riktigt
stöder tvåspråkigheten borde vår utgångspunkt vara att ge tvåspråkiga barn
möjlighet att studera det andra inhemska språket modersmålsinriktat - vilket
inte sker just alls i Raseborg. Om vi respekterar regionens
"tvåspråkighet" också ur språkgruppernas synvinkel så borde vi på samma sätt stöda både de finsk- och svenskspråkigas
behov utgånde från deras egna grunder. För de finskspråkigas del betyder det
att de absolut måste ha rätt att också välja A1-engelska.
I stället för att
erbjuda alla finskspråkiga A1-svenska som första främmande språk borde staden
snarare öka språkbad och språkdusch i daghem och förskolor samt ge möjlighet
att fortsätta med språket från första klass t.ex. som A2-språk. På dehär sättet
skull vi nå språkliga fördelar i en positiv anda, men skulle undgå
olägenheterna. Inlärningen i de båda språkgrupperna kunde också underlättas
t.ex genom att handleda de båda språkgrupperna inom daghems- och skolvärlden
till en aktivare samspel sinsemellan.
Ifall de språkpolitiska intressena har större rätt än föräldrarna att styra
barnens framtid genom att fastställa deras behov utgående från stadens egna
begränsade kriterier är det dags att vakna. Det finns ett liv utanför Raseborg
och engelskan är det ledande språket i världen. Nu är kursen ett återvändo till
det gågna årtusendet då inflyttarnas språkprogram var ett problem i Karis, för
att endast A1-svenska kunde erbjudas. Ett sådant språkprogram motsvarar inte
nutidens krav och språkprogram som har påbörjats annorstädes skall ockå kunna
fullföljas här och inte vara ett hinder vid inflyttning.
Obligatorisk A1-svenska kan förvisso felaktigt också ses som en
jämställhetsfråga då de svenskspråkiga skolorna har en obligatorisk A1-finska.
Språkgruppernas situation kan i själva verket inte jämföras för landets
majoritet talar i alla fall finska. En formell jämställhet kunde också uppnås
t.ex. genom att erbjuda möjlighet att välja A-språk för alla.
"Tvångsfinska" kunde vara enklare att motivera om situationen skulle
vara likadan för de finskspråkiga. Då skulle man emellertid agera i strid med
de finskspråkiga barnens rättigheter och göra deras framtid beroende av en
annan språkgrupps behov.
Beakta
dock att skolans och undervisningens syfte inte är att stöda det i regionen
härskande partiets eller någon mindre grupps språkpolitik, utan att utbilda
elever för framtida utmaningar både i Finland och i vidare bemärkelse i
världen.
Samlingspartiet i
Raseborg
Miikka Soivio,
ordförande
*A-språk
A-språk (A1) är det
första främmande språket i grundskolan, som
man i allmänhet börjar med i klass 3 och som man studerar till slutet av
klass 9. Det andra frivilliga A-språket (A2) börjar man i allmänhet med i
klass 4 eller 5 och studierna slutar i
klass 9. A1-språket läses i grundskolan sammanlagt 16 och A2-språket 12
veckotimmar, vilket betyder att eleven får 33% mer undervisning än i
A2-språket.
Engelska som A1-språk
läses av 90,5%, finska av 5,4% och svenska av 1,2% av eleverna (2012).
Studierna i A-språk (A1 eller A2) kan påbörjas i skolorna också t.ex. klass 1
eller 2. Då är undervisningen i
allmänhet lekfylld och praktisk. Den formen av språkprogram som Raseborg
planerar finns bara i ett fåtal kommuner i hela landet.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti